"Hanna, jag vill inte skrämma dig nu men..."
När nåhon kläcker ur sig en sådan kommentar med ett obehagligt lugn i rösten blir man lite lätt oroligt. Min hjärna arbetade febrilt några sekunder, vaad kan göra mig rädd här ute i skogen när jag sitter på en halvgalen häst..En björn, en varg, ett lik bland buskarna? Men icke, de visade sig att jag hade en långbenspindel på axeln. Puffade bort den lite försiktigt i hopp om att den skulle överleva fallet så vi slipper regn i morgon. Blev en skritt tur ute i skogen, Dampe var rätt lugn å sansad (kan berott på att han kutade runt en timme i hagen som en idiot när jag skulle försöka fånga in honom) fick bara ett ryck, trode sig se en sabeltandad tiger bland träden och begavsig iväg rätt in i skogen.
Åkte hem till mamma och pappa efter turen, tröck i mig några äggmackor och tvärsomnade sedan på soffan. Nu är jag hemma för att piffa till mig lite innan jag kilar vidare till syster på middag, när jag tänker efter har min stackars mage inte fått i sig någon ordentlig mat alls denna vecka. Vad som händer därefter vetekatten, storpub pratas det om men tror att min kväll kommer utspela sig framför någon bra film. Orkar inte kröka, bläe. 
Nu är det dags att plocka fram tjocktröjorna och bästa röda västen om man ska överleva i stallet utan att frysa
