hahaahanna

Paniiiiiiik såhär på kvällskvisten. Vid åtta åker jag och plockar upp Jåsen eftersom vi bestämmt oss för promenad på lövhagen. Vi kliver ur bilen och börjar knata, efter några meter kommer jag fram till att jag för en gångs skull faktiskt ska knyta mina skor så att jag slipper knipa med tårna hela tiden för att inte tappa dom. Sagt och gjort, jag knyter ett par rediga knutar och våran promenad fortsätter. Vi går och går och får syn på solnedgången som var väldigt fin så vi bestämmer oss för att ta en språngmarch genom skogen för att hinna se solen gå ner vid horisonten. Kollar solnedgången och går sedan ut till kanppelskär. Sätter oss på en klippa och börjar prata lite. Jåsen ser en fläck på sina byxor och säger " vadfan har jag gjort, eller de är frön" och sopar bort. Då kollar jag ner på mina byxor för att se om jag också sprungit in i något fröigt. " Nä jag har inga frön men kolla en fästing, eller nej två, tre, aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh hundraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!" typ sådär. Jag får lite lätt panik när jag inser att alla "frön" är små fästingbebisar. Försöker så snabbt som möjligt få upp mina superknutar och lyckas, sliter av mig byxorna och kastar dom i sjön.  Dom små jävlarna har säkert legat i bakhåll en evighet för att få chansen att suga vårat blod men icke! Hoppas dom fick lida länge innan dom sjönk döda till botten i sällskap med mina mjukisar.Sedan sprang vi större delen av vägen tillbaka till bilen, jag halvnaken och jåsen med panik å kli överalt. Nu har jag skrubbat mig med nagelskrubben, de gjorde ont som fan men de va värt de.




Eh de där ska förställa mina byxor, de såg ut som någon hällt svart/vit peppar på dom. Flera hundra skarriga jävla fästingbebisar